Hannele Pokka, ordförande för Sannings- och försoningskommissionen för samer
4.12.2025 Smolna Helsingfors, överlämningsceremoni för kommissionens rapport
Det är dags att rätta till det som är fel och orättvist för samerna
Ärade mottagare av vår rapport, herr statsminister, sametingets ordförande, skolternas förtroendeman
För fyra år sedan inrättade statsrådet Sannings- och försoningskommissionen för samer i samarbete med sametinget och skolternas byastämma. Inrättandet av kommissionen var en unik händelse. Finland har aldrig haft någonting liknande.
I enlighet med sitt uppdrag har kommissionen identifierat och bedömt historisk och nutida diskriminering av samer, inklusive statens assimilationspolitik och kränkningar av samernas rättigheter. Genom samråd har vi lyssnat på samerna för att ta reda på hur dessa har påverkat och påverkar samerna och deras samhälle. Vår rapport innehåller också förslag för att förbättra samernas rättsliga ställning.
Nu när kommissionens arbete upphör är vi särskilt tacksamma mot de närmare fyrahundra samer som delade sina erfarenheter med oss och som ville bidra till att de orättvisor som de själva och tidigare generationer har upplevt inte ska upprepas. Vi tackar de samiska gemenskaper som har hjälpt till att organisera samråden. Vi tackar också de experter som var villiga att dela med sig av sina kunskaper och sin expertis till kommissionen genom att utarbeta separata utredningar. Totalt 25 utredningar färdigställdes och publicerades så snart de var klara. Tack också till personalen vid statsrådets kansli som har hjälpt oss i praktiska frågor.
Kommissionen har från första början haft hjälp av den riksomfattande enheten för psykosocialt stöd för samer, och utan den hade det varit smärtsamt att dela och hantera de svåra upplevelserna. Enheten för psykosocialt stöd inrättades för att stödja kommissionens arbete, men behovet av stöd försvinner inte även om kommissionens arbete upphör. Det finns ett uppenbart behov av att göra den riksomfattande enheten permanent.
När vi i dag överlämnar vår slutrapport till er som inrättade kommissionen, kan vi konstatera att världen och även de arktiska regionerna i Finland befinner sig i en helt annan situation än när kommissionen inledde sitt arbete hösten 2021. Vi inledde verksamheten under coronapandemin. Kriget i Ukraina har gjort att de militärpolitiska förändringarna avspeglas och är kännbara även i de arktiska regionerna. Finlands medlemskap i Nato har medfört militärövningar i samernas hembygdsområde. Klimatförändringarna sker snabbare i norr än någon annanstans på jorden.
Finland är inte ett isolerat område som inte har påverkats av hur urfolk har behandlats världen över. I vårt land har avlidna samer grävts upp ur gravar för vetenskapliga forskningsändamål. Kranier från samer har mätts av anledningar som förblir obegripliga för oss efterkommande generationer. I Finland rådde under lång tid en uppfattning om att samekulturen blir undanträngd av den starkare finska kulturen och förlorar.
I Finland har det inte funnits någon lagstiftning som har gjort det obligatoriskt att använda enbart finska i skolorna. De berättelser vi fick höra från samerna indikerade dock att förfinskningen var en oskriven praxis som rådde under de gångna årtiondena i skolorna och i de elevhem som var i bruk fram till slutet av 1900-talet. Det finska och finskspråkiga skol- och elevhemssystemet har fungerat som ett starkt instrument för förfinskning, vilket har försvagat överföringen av de samiska språken och den samiska kulturen från generation till generation. På elevhemmen var barnen skilda från sina familjer under långa perioder. De som använde sitt eget språk bestraffades. Detta ledde till att många barn förlorade kontakten till sitt språk och sin identitet. Effekterna märks fortfarande i de samiska samhällena i form av hotade språk och kulturförluster. Traumat av förfinskningen har gått i arv från generation till generation bland samerna.
Det finns en tydlig strukturell kunskapslucka i Finland om samisk kultur och samernas ställning som urfolk. Bristen på kunskap om samerna i samhället påverkar attityderna hos majoritetsbefolkningen och förstärker fördomarna mot samerna. Samer utsätts också för rasism och diskriminering i sin vardag och på arbetsplatsen. På sociala medier får de ta emot exceptionellt mycket hatretorik.
Den finska lagstiftningen erkänner inte samernas sätt att sköta renar eller deras traditionella fiskeplatser. Även om det har gått lång tid sedan samerna förlorade sina rättigheter, har de inte glömt detta.
Efter årtionden av intensivt skogsbruk har skogar i naturtillstånd blivit en bristvara i samernas hembygdsområde. Gruvdrift, utbyggnad av vindkraft och försvarsmaktens ökande övningsverksamhet är nya, storskaliga markanvändare. Den växande turismen konkurrerar om samma områden som de traditionella näringsgrenarna. Laxfiske har varit förbjudet i Tana älv redan i fem år, vilket hotar att förstöra den älvsamiska kulturen.
Samerna har inte förblivit passiva åskådare. De har aktivt försvarat sina samhällen, sina landområden och sina vatten. Som ett resultat av detta är den samiska kulturen och gemenskapen fortfarande levande och livskraftig.
De samiska språken har blivit hotade och språköverföringen mellan generationerna har försvagats eller på vissa ställen avbrutits helt. Men det finns fortfarande modersmålstalare av samtliga tre samiska språk. Samernas språkliga rättigheter är dock koncentrerade till samernas hembygdsområde, även om majoriteten av de samiska barnen numera föds på andra håll i Finland.
Samernas rättigheter som urfolk har stärkts i flera internationella fördrag och i Finlands grundlag, och Finland har varit aktivt på internationella arenor i dessa frågor. Detta skydd förverkligas dock inte i praktiken, antingen för att speciallagarna som är underordnade grundlagen inte tar hänsyn till samernas rättigheter, myndigheterna har olika tolkningar av samernas rättigheter eller för att det varken finns pengar eller personal med kunskaper i samiska för att genomföra dem.
Det finska samhället inser inte att samerna lever bland oss över hela Finland. Man anser att det räcker med att det finns samiskspråkiga tjänster i Övre Lappland.
Utifrån samråden med samerna och separata utredningar har vi utarbetat 68 förslag för att förbättra samernas rättsliga ställning. Jag tänker lyfta fram några av dem:
Bästa inrättare av kommissionen! Vi anser att vägen till försoning börjar när staten validerar och erkänner att finska staten grundades på två folks marker, samernas och finländarnas.
Vi anser det nödvändigt att staten tar ansvar för de historiska orättvisorna, exempelvis assimilationspolitiken som utövades i elevhemmen och som kränkte de mänskliga rättigheterna samt diskriminering på grund av etnisk och språklig bakgrund.
Vi ser det som positivt att sametingslagen godkändes i somras. Den nya lagen förbättrar sametingets möjligheter att delta i och påverka beslutsfattandet i frågor som rör samerna. Den övriga lagstiftningen som rör samerna behöver samordnas med den nya sametingslagen.
Det är bra att statsrådet redan har reagerat på kommissionens arbete genom att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp. Det är nödvändigt att hela riksdagen också får kännedom om kommissionens rapport.
Kommissionen fäster uppmärksamhet vid att beredningen av samefrågor i statsrådet är splittrad. För att stärka samepolitiken anser vi det viktigt att staten åtar sig att föra en långsiktig och konsekvent samepolitik.
Vi föreslår därför att en enhet för samordning av samefrågor inrättas vid statsrådets kansli och att denna leds av en samisk statssekreterare. Statsrådet utser den samiska statssekreteraren efter samråd med sametinget och skolternas byastämma. Den samiska statssekreteraren ska ha stöd av en expertgrupp bestående av representanter som utses av ministerierna, sametinget och skolternas byastämma. Vi föreslår att statsrådet lämnar en utredning om hur samernas rättigheter har stärkts till riksdagen varje valperiod.
För att sannings- och försoningsprocessen ska lyckas är det viktigt att kunskapen om och förståelsen för samerna som Finlands enda urfolk ökar i Finland. Det är dags att rätta till det som är fel och orättvist för samerna. Vi hoppas att vårt arbete ska bana väg för försoning så att de två folken, finländarna och samerna, kan leva tillsammans med respekt för varandra och i gott samarbete.